onsdag 12 november 2014

Lång tystnad på bloggen...

Hej mina fina bloggvänner!
Det har varit tyst här på bloggen...
Mammas sjukdom och bortgång känns fortfarande overklig... Hon lämnade oss 1/11...
8/11 skulle hon fyllt 64...
Det är så orättvist, varför hon och varför just i den ålder då många bara börjar njuta av livet!
Allt gick så fort! Från att prata och skratta med henne i telefon i slutet av augusti till att stå vid hennes grav och tar farväl...

Så många obesvarade frågor och tankar som snurrar runt i mitt huvud...
Jag har förlorat så mycket tid...jag träffade henne så sällan...jag valt att flytta till Sverige, långt bort från min hemstad i Ryssland, långt bort från henne...
Det är så mycket ja velat säga till henne, krama henne, förklara för henne, lyssna på hennes kloka ord... och nu kommer jag aldrig att kunna göra det...


Jag vet inte ännu när jag är redo att komma tillbaka till bloggen... Det får ta den tid det behövs för mig...

17 kommentarer:

  1. Stor kram <3 Ta hand om dej vännen <3

    SvaraRadera
  2. Åhh Lana! Har tänkt mycket på dig. Låt sorgen få ta sin tid. Jag tror hon ser och hör dig även om hon inte finns kvar i detta livet. Stor kram. <3

    SvaraRadera
  3. Beklagar sorgen ��
    Förstor att du har haft annat att tänka på.
    Tänker på dig, kram!

    SvaraRadera
  4. Stor kram<3 Mina tankar har varit hos dig flera gånger. Ta hand om dig och tillåt dig att ta den tid du behöver. Massa kramar<3

    SvaraRadera
  5. Beklagar verkligen/ kram , sköt om dig!
    @tinmej

    SvaraRadera
  6. Stor kram till dig! Jag vet hur det känns!

    SvaraRadera
  7. Stor kram vännen. Jag gick igenom samma för ett år sedan. Ta dig tid att sörja, men ffa minnas allt det fina!

    SvaraRadera
  8. Beklagar det så otroligt sorgliga ! Styrkekramar! <3

    SvaraRadera
  9. Tänker ofta på dig Lana <3 Många kramar <3

    SvaraRadera
  10. En varm hälsning till dig Lana! Jag har varit sjuk fleraq veckor och inte läst så många bloggar, så jag hade helt missat att din mamma gått bort. Har ju förstått att du haft en tuff tid, men visste inte att det var så allvarligt. Massor, massor med styrkekramar. Sorg tar tid. Låt den få göra det!

    SvaraRadera
  11. Vi sänder dej våra varmaste tankar, vi vet hur det känns efter att ha gått genom desamma. Ta du den tid du behöver på dej, minns, sörj och framför allt bär henne inom dej.
    Stora kramar till dej

    SvaraRadera