Jag har aldrig skrivit här på bloggen om mitt sockerberoende... Om man "känner" mig bara här på bloggen kanske verkar det som om jag är så himla hälsosam, glad, har inga problem med övervikt osv... Fel, fel, fel! Jag har alltid tampats med mitt sockerberoende och överätande...ont i magen och mycket dåligt samvete efter sockerorgien dagen efter...
Jag har alltid trott att det är sååå stort fel på mig som ständigt är sugen på mat, har svårt att sluta äta, som äter i smyg och samtidigt är så rädd att gå upp i vikt och blir tjock... Ätstörningar är väldigt bekant ord för mig!
Ena perioden att nästan svälta och äta minimalt med mat för att gå ner de där ynka 3-4 kilon för då blir jag "snygg" och "lycklig"... Och andra perioden bara vräka i sig mat, speciellt sött och med snabba kollisar och samtidigt förneka för mig själv att det bara skadar min kropp och jag kommer att gå upp i vikt och inte alls mår bra, speciellt i magen... och sista steget... försöka spy all denna "förbjudna" maten för jag överätit och inte kunnat ha "styrkan" att sluta äta...
Så var det för mig innan jag hittat mitt optimala sätt att äta. Perioderna varvades med jämna mellanrum (ca 3-4 månader långa) i mitt "förra" liv...
Nu äter jag minimalt med kolhydrater, mejerifritt... Jag har valt bort alla frukt, vissa grönsaker som triggar igång mitt sötsug och givetvis inget socker, honung eller "godkänd" sötning... Det funkar för mig! Men ändå kan jag trilla tillbaka och sockermonstret tar över mitt sanna jag! Jag är så rädd för det monstret! För jag är aldrig förberedd och vet inte när det slår till nästa gång... Därför vill jag skriva om det så att ni kanske kan hjälpa mig i kampen mot sockermonstret! Familjen är redan med och hjälper!
Så här kan det gå för mig när jag faller ner i sockerträsket:
Först efter den där j*la chokladbiten/kakan/bröd med smör och sylt på är jag så lycklig och tllfredställd... och sedan är jag äcklad av mig själv och får dåligt samvete och ångest...
När jag trillar i sockergropen så är det först jättegott med allt sött, jag njuter av choklad/bröd/syltsmaken... men jag äter så fort för jag är rädd att nån kommer på mig, att nån tar ifrån mig de där goda bitarna... och samtidigt nånstans djupt i hjärnan förstår jag att jag gör fel, och därför vill jag äta upp allt snabbt, då hinner jag typ inte "skämmas över mig själv"... Och sedan kommer ångesten... och jag kan t.o.m. gå och försöka spy allt den där "äckliga" som var så gott innan... men lyckas aldrig för ingenting kommer ut...
Igår var jag sötsugen... första arb.veckan var avklarad, fredagskväll, och det bidrog till att sötsuget kom fram krypande utan jag var beredd på det... jag var dessutom ensam hemma i ca två timmar... perfekt tillfälle att proppa i mig något sött utan att någon ser mig (typiskt beteende för beroende). Jag tänkte att äta muffins som dottern bakat, men i sista stunden stoppade jag mig själv, för jag ville inte få skäll från dottern för att jag ätit upp alla hennes muffins (hon känner till mitt beroende). Jag gjorde istället ett smoothie på hallon/blåbär och kokosmjölk... tack och lov det stillade mitt sötsug... Och jag blev faktiskt glad att jag kunde "övervinna" och lura mitt sötsug igår! Små steg i rätt riktning!
Nu skrev jag så mycket här, kanske också lite förvirrande... fingrarna hinner inte efter hjärnan...
Kanske mitt längsta "textinlägg"... Men kände att jag behövde skriva av mig...
Så gott och så mättande! Det är mitt nya vapen mot mitt sockersug! :) |
Tillsatte lite bubbelvatten också! Jättegott! :) |
Så egoistiskt av mig att inte ha kvar till de andra i familjen... ;):) men det var såååå gott! |
Yes! Du orkade ta dig ner! ;):)
Tack för det! Kram kram!
Bra kämpat där tjejen!!!!!
SvaraRaderaKram Lina
Tack! :) Jag kämpar på så mycket jag kan! :)
RaderaKram kram
Jättekul att läsa din blogg och hittat massa inspiration!
SvaraRaderaHur gör du den smoothien? Är det bara kokosmjölk och bär? :)
Kämpa på! :)
Tack tack! Vad glad jag bli att du hittar inspiration på min blogg! Och så är jag också glad att få nya bloggvänner! :)
RaderaKram
Vad modig du är som berättar... känner igen mig i det mesta. Fast för mig gick det aldrig så långt som kräkning eftersom jag har kräkfobi, och dessutom hade jag betydligt mer övervikt än du nog har. Jag ska definitivt proca smoothien nästa gång suget sätterin, vilket antagligen är ganska snart ;-)
SvaraRaderaTack, tack! Ja... jag kände att jag behövde att skriva av mig och berätta för mina läsare!
RaderaJa, smoothie var sååå gott så jag drack upp allt själv! ;):)
kram
Bra skrivet, tyvärr är vi nog alltför många som känner igen oss. Själv finns det inget stopp om jag börjar äta sött/socker .. allt eller inget! Dock har jag inte försökt få upp det jag ätit (lider av stark kräkkfobi - tack & lov!). Men efter en frossa känner jag igen mig i dina tankar .. man mår dåligt både fysiskt & psykiskt. Har tyvärr ganska dålig disciplin. Men försöker så gott jag kan.
SvaraRaderaOch visst hittar man sina knep mot sötsuget. Jag brukar florskölja eller dricka något gott te. Din smoothie ser underbar ut. Jag brukar också ha kokosmjölk i, blir så gott!!
DU är jätteduktig som kämpar på!!
Kram
Tack, tack! Ja... man hittar sina knep och sätt att stilla sockersuget...
RaderaKram på dig! :)
Måste bara tacka för din kommentar på min blogg, blev hur glad som helst!! :D
SvaraRaderaHa det bäst Och kram på dig! :)
Ha det bäst du med och kram på dig också! :)
RaderaJag känner igen mig...jag är också socker beroende. Vet precis hur snabbt man kan äta en påse Polly för att ingen ska hinna ta den ifrån mig...Tur att du har familjen som stöd och att "erkänna" brukar för mig göra att det går längre till nästa återfall, för det är ju lite pinsamt...
SvaraRaderaLycka till!
Kram/M
Tack, tack! Dina ord värmer hjärta! Jag har ju förstått att jag är inte ensam om mitt problem! Tillsammans så kanske vi kan så småningom tämja våra sockermonster! :)
SvaraRaderakram
Men vet du vad Lana!? Jag fastnade i ditt inlägg och läste det lika fort som du säkert skrev det och kan säga att det beskrev ju MIG rätt av:) Vi är väldigt lika. Tur är ju trots allt att vi har kommit på att vi har det här problemet och jobbar på att kunna hantera det. Förr visste jag inte vad det var som var fel med mig, men jag mådde ju dåligt jämt när jag åt som jag gjorde då. Nu vet jag att äter jag fel, villket faktiskt händer, då är jag förberedd och kan hantera det. Just att äta lite i smyg, DET känner jag igen:):) Men jag jobbar också ihop med min familj och de håller koll och kämpar ihop med mig. Tur det!
SvaraRaderaHa en jättetrevlig helg nu, och massor av kramizar!!
Tack för dina fina ord! Ja, det är så skönt att man har familjen med sig! :)
RaderaHa en trevlig helg du med vännen!
Kram kram
Det är bra att vara ärlig och jag uppskattar att du skriver om det. Härligt att smoothien hjälpte mot sötsuget!
SvaraRaderaTack, tack! :)
RaderaKram
Ja fy för sockermonstret!!
SvaraRaderaDet där med att äta i smyg känner jag igen hos mig själv oxå :( fy va ledsen jag blir på mig själv då och arg!!!
MEN det känns som att jag börjar hitta rätt och lär mig hela tiden vad jag kan äta :)
Stor kram till dej i din kamp mot monstret!
Tack, tack för dina ord! :)
RaderaVisst är det härligt att hitta rätta vägen!
Kramar till dig!
Sockermonstret är inte roligt alls. Det är bra att man kan hitta på alternativ när man kämpar med suget.
SvaraRaderaNej, det är inte alls roligt... Ja, man är ständigt på jakt efter bra alternativ och nya vapen mot det...
RaderaSkönt att du har hjälp och stöd av familjen och hittar alternativ att övervinna sockermonstret! Bra kämpat och säkert ett stort steg på rätt väg att kunna skriva och berätta! Stor kram till dig!
SvaraRaderaJa, familjen betyder jättemycket och hjälper mig varje gång jag kämpar mot sockersuget!
RaderaStor kram till dig också! :)
Jag kan faktiskt känna igen mig i en del av det du skriver, så tur att vi båda hittat en livsstil som passar oss och förbättrat vårat välmående! Jag tycker du är så stark som skrivit detta och lurade det elaka sockermonstret! Ha en fortsatt trvlig helg.
SvaraRaderaKram från Marja
Tack för dina fina ord! :)
RaderaHa en fortsatt fin helg du med! :)
Kram
Vi är väldigt lika du och jag och jag tackar så mycket för att du beskrivet det så himla bra.När jag började läsa din blogg blev jag ännu mera inspirerad att ändra min kost mer och du vet ju...mår jättebra nu. Magen är inte svullen och ej heller gör den ont och sen ramla en massa kilon av som ett litet plus. Viktigast av allt jag mår bra med min sjukdom MS pga kost och träningsändringen.
SvaraRaderaTackar sötaste du<3!
Kramar
Oh, jag är så glad att jag inspirerade dig till att ändra kosten! Och jag är ännu mer glad att du mår bra med din MS tack vare den kosten! :)
SvaraRaderaOch tack för dina fina ord! :)
Kram kram
//Lana
det måste jag testa men jag gillar inte svarta vinbär men det kanske går utan smaksättning i bubbelvattnet, hur länge står sig en sån där kokosmjölk? kan man ha den till 2 dagar tror du? tack för tips!
SvaraRaderaJa, man kan absolut ta ett bubbelvatten utan smak! Ja tror att kokosmjölk kan hålla sig i 2 dagar... inga problem! :)
RaderaDu är så modig som berättar om detta. Detta är ett problem som många har, det behövs belysas ännu mer! Tack för kommentaren i min blogg!
SvaraRaderaKram C <3
Ps. Vi får kämpa och stötta varandra så mycket det bara går Ds.
Precis som dig! Det är du som inspirerat mig vännen! :)
RaderaJapp! Vi kämpar tillsammans och stöttar varandra! <3
Kram
Åååå, vad jag känner igen mig i hur tankarna går!
SvaraRaderaHela mitt liv har jag slagits mot det där fula monstret och det farligaste jag kan göra är att tro att han är borta. Han står i skuggorna och bara väntar på sin chans...
Efter att jag läste Martin Ingvars bok Hjärnkoll på vikten så har jag nästan blivit sams med själv, iallafall har jag blivit snällare mot mig själv. Och det tror jag alla som slagits (slåss) mot suget bör vara. Vi är inte sämre, inte värre på något sätt.
Ett uttryck som jag verkligen avskyr, är när folk pratar om att dom har 'dålig karaktär'. Vaddå dålig karaktär? Karaktär är ju vem jag är. Mina karktärsdrag är ju mina kännetecken, hur i helvete kan dom vara dåliga?! Dessutom användes det bara om när folk äter för mycket.
Jag hejjar på dig Lana! You go girl!
Ja, precis! Dålig karaktär? Det är ju fel! Det är snarare sjukdom man har!
RaderaTack för dina fina ord!
Många kramar! :)
Hallonsmoothie är ett bra knep, du kommer klara dig bra:)
SvaraRaderaJa, jag försöker! Och dessutom kan jag mitt knep nu! :)
RaderaTack för att du delar med dig. Det är starkt gjort.
SvaraRaderaTack, tack! :)
RaderaDet här inlägget kunde lika gärna varit skrivet av mig. Att vara ensam hemma är farligt! Då finns det ingen som ser vad man stoppar i sig och då räknas inte kalorierna. Särskilt inte om man äter fort som tusan. Mycket märkligt hur man helt kan lämna sitt logiska tänkande när sockermonstret tar en i besittning.
SvaraRaderaja... verkligen, man kan liksom inte styra hjärnan vid sådan tillfällen... Läskigt!
RaderaJag känner igen mig i de du skriver, inte fullt ut, men nästan. Det var starkt av dig att publicera tycker jag <3 Vilken vinst att ta den där smoothien ist, grymt gjort av dig! De ser supergott ut och vad kul att bubbelvattnet gick hem :D Stor kram till dig ifrån mig. Ha en toppen dag!
SvaraRaderaTack för dina fina ord! :)
RaderaJapp! Bubbelvatten gjorde susen! ;):) Mycket bra tips!
Ha en toppen dag du med!
Kram
svar:vi var i Spanien på fastlandet Costa Brava kusten ett litet ställe som heterTossa de mar:) Helt underbart...
SvaraRaderaTack för att du delar med dig. Fortsätt kämpa, du är så duktig!
SvaraRaderaMassormed kramar till dig
Jenny